LN 2012-08-02
Vaknade av vatten mot pannan. Skrek. En rännil från taket. Hölle. Vrängde på mig min Pelle Vävare-kopia, satte händerna i fickorna och brände mig på en ännu pyrande gårdagsfimp Gauloises. Kved en smula. Gick upp till grannen för att meddela läckningsproblematik. Dörren var öppen. Grannen låg i sin bäddsoffa och grät. Han hade gråtit sitt golv poröst. Önskade honom god bättring med en kortare föreläsning om vad verklig smärta är och innebär. Gick ner till mitt rötskadade boende, tryckte i mig en tub räkost (mun direkt mot tub) och ringde Länsförsäkringar. Efter tio minuter i telefonkö brast jag i gråt men lyckades sansa mig och nådde handläggare ytterligare tio minuter senare. Fick beskedet att skador inducerade av andra i fastigheten boendes tårkanaler inte ersätts med mindre än att tilläggsförsäkring tecknats. Punkt 11.2 i de allmänna villkoren. Bad budbäraren dra åt helvete med löfte om snar vedergällning. Gick ut i täckbyxor. Övriga kläder på kem. Svettades ymnigt nedför Odengatan och sökte skugga i en piercingstudio utan F-skattsedel. Blev övertalad av påstådd fackman om det fördelaktiga i att plantera in drygt ett kilo anrikad järnmalm i mellangården för endast 400 kr. Exklusive moms. Två timmar senare, precis i gränslandet mellan kroppsutsmyckning och självhat, linkade jag därifrån med stramande vinterbralla och en serie följdfrågor. Ringde Mona i akut behov av bekräftelse. Upptaget som vanligt. Ringde Fröken Ur och fick mina farhågor besannade. Kvart över två. Sen till frisören. Det blir page i höst. Sökte tröst i en lunchchorizo och satte mig oförsiktigt på en kvistig parkbänk. Flög upp. Skrek och pressade in mig i en färdtjänstbuss före en allmänpåverkad dam runt femtio. Ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade allraminst en Treo och omedelbar kontakt med LKAB. Somnade stående vid diskbänken med mitt för alpina ändamål avsedda plagg vid knäna. En blick på en halvtom tub räkost. En torsdag. Zeitgeist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar