En dramatikers dagbok. En annan.

LN 2012-08-26
Vaknade av att någon stirrade. Det var mina födelsemärken på överarmen som glodde. På mig. Skymfad linkade jag skrikande in i köket efter rivjärnet. Arbetade bort förfulningarna med sidan avsedd för citrus. Blödde en liter. Lagade svartsoppa till frukost. Gjorde ett förband av Gunillas sekunda nylonstrumpor. Det blev ganska snyggt. Plasman gifte sig verkligen med stretchmaterialet.
Klädde mig i grönt och gick ut. Ställde mig i första bästa korvkö. Grät och snöt mig i framförvarande herres rockärm. Herren hette Stig och skällde ut mig och krävde ersättning för kemtvätt in spe. Jag försäkrade honom om att konstnärssekret är något väldigt fint. Jag visade därpå upp min sargade arm med förstärkt häl och kön skingrades. Väl framme valde jag majonnäsgurka. Bara. Jag tappade mitt språk där i luckan och mannen i kiosken vägrade fylla i med ord som korv, bröd, färger och servett. Missförstådd och olycklig sprang jag därifrån med mina kupade händer fulla av gurkblandning. Torkade av mig på en nyputsad vägg. Bötfälldes där och då. Försökte få dagen att kantra rätt med en bricka bingo vid Hötorget. Fortfarande kladdig halkade duttpennan omkring i min hand och jag lyckades inte få ihop mer än två nummer diagonalt. Skrek, spillde kaffe och blev utslängd från hallen med löfte om påföljd. Ringde Mats som meddelade att min pjäs Frankeringens virrvarr satts upp av en grupp sjöscouter med liten budget. Kände ära för en sekund. Satte mig för att meta vid Norr Mälarstrand efter att ha fått ett tips om att gösen gått till. Renons på maggot. Agnade med snorkråkor. Dåligt fiske. Nickade till bakom flötet och blev kissad på av en drever utan chip i nacken. Majonnäs- och urinmarinerad hissade jag vit flagg och tog buss 56 till Hakberget. Somnade vid bergets fot. I pik.

Fredagsmys

 - Jag brukar få höra att jag är mjuktuff.

Historielektion

En annan dramatikers dagbok. Helt säkert.

LN 2012-08-02

Vaknade av vatten mot pannan. Skrek. En rännil från taket. Hölle. Vrängde på mig min Pelle Vävare-kopia, satte händerna i fickorna och brände mig på en ännu pyrande gårdagsfimp Gauloises. Kved en smula. Gick upp till grannen för att meddela läckningsproblematik. Dörren var öppen. Grannen låg i sin bäddsoffa och grät. Han hade gråtit sitt golv poröst. Önskade honom god bättring med en kortare föreläsning om vad verklig smärta är och innebär. Gick ner till mitt rötskadade boende, tryckte i mig en tub räkost (mun direkt mot tub) och ringde Länsförsäkringar. Efter tio minuter i telefonkö brast jag i gråt men lyckades sansa mig och nådde handläggare ytterligare tio minuter senare. Fick beskedet att skador inducerade av andra i fastigheten boendes tårkanaler inte ersätts med mindre än att tilläggsförsäkring tecknats. Punkt 11.2 i de allmänna villkoren. Bad budbäraren dra åt helvete med löfte om snar vedergällning. Gick ut i täckbyxor. Övriga kläder på kem. Svettades ymnigt nedför Odengatan och sökte skugga i en piercingstudio utan F-skattsedel. Blev övertalad av påstådd fackman om det fördelaktiga i att plantera in drygt ett kilo anrikad järnmalm i mellangården för endast 400 kr. Exklusive moms. Två timmar senare, precis i gränslandet mellan kroppsutsmyckning och självhat, linkade jag därifrån med stramande vinterbralla och en serie följdfrågor. Ringde Mona i akut behov av bekräftelse. Upptaget som vanligt. Ringde Fröken Ur och fick mina farhågor besannade. Kvart över två. Sen till frisören. Det blir page i höst. Sökte tröst i en lunchchorizo och satte mig oförsiktigt på en kvistig parkbänk. Flög upp. Skrek och pressade in mig i en färdtjänstbuss före en allmänpåverkad dam runt femtio. Ringde sjukvårdsupplysningen som rekommenderade allraminst en Treo och omedelbar kontakt med LKAB. Somnade stående vid diskbänken med mitt för alpina ändamål avsedda plagg vid knäna. En blick på en halvtom tub räkost. En torsdag. Zeitgeist.